Ja, det kanske börjar bli dags att skriva lite om vad som hänt med verandan under sommaren, och det är lika bra att börja från början.
Panel, panel
Målet var att få verandans fasad och tak i ordning. Ovanför fönstren har ju hela tiden den gamla pärlsponten suttit kvar under den nya panelen, och vi plockade fram och målade denna redan förra sommaren. Vi började också att riva den nya panelen under fönstren och insåg då att man här rivit bort den fina pärlspontspanelen innan man satte nytt. I början på sommaren beställde jag därför 150 lpm pärlspont dimensionerad för utomhusbruk (22mm tjock) från ett litet hyvleri som Sophie på Södergården tipsat om. Amatör som jag är så förstod jag ju inte att det är HYVLAD och inte FINSÅGAD panel vi ville ha, så det blev ju som det blev… finsågad. Som tur är så är det ju så billigt att beställa från hyvlerier, så vi valde att behålla den finsågade (vi kommer säkerligen få användning för den också) och beställde ytterligare 150 lpm. Hyvlad denna gång. Nu hade dock hyvleriet massor att göra och det tog därför ett par veckor att få grejerna klara. Vi behövde en del hyvlade reglar i specialdimensioner också, och eftersom det var så små volymer så fick vi leta upp någon annan som hade tid för detta. Vi lyckades till slut hitta ett företag i närheten som tog på sig att göra detta, och relativt snabba var dom också.
Den nya hörnstolpen på plats
Murket trä
Det första som behövde göras var att byta ut en del trä som blivit murket under åren. Det gällde den yttersta brädan i taket på verandans norrsida, samt den nordöstra hörnstolpen. För att byta brädan i taket var jag tvungen att bända upp pappen som ligger på taket, och i och med detta tänkte jag att det var lika bra att lägga om hela papptaket. Det gamla taket hade nog klarat sig ett antal år till, men det hade nog varit svårt att få tillbaka det och få det tätt över den nya brädan. Att byta brädan var en smal sak, och att lägga om papptaket var lätt men ganska arbetsamt när man är själv.
På gamla bilder kan man se att verandan inte hade någon takavvattning, och jag var därför inne på att ha det så nu med. Efter att plåtslagaren fått mig på andra tankar så gav jag dock efter, och det kanske är bäst att ha hängrännor i alla fall. Däremot blir det inga stuprör eftersom detta ger verandan ett klumpigt intryck och gör att man inte kan öppna alla fönster. Istället har vi nu en lösning med bara hängrännor som skjuter ut ungefär en halvmeter och kastar ut vattnet framåt. Det var en lösning vi såg i Gysinge, och som faktiskt funkar hyffsat både funktions- och utseendemässigt på vår veranda.
Sen var det hörnstolpen som skulle bytas, och det var också förhållandevis lätt, men krävde en hel del pill som tog tid. Resultatet blev definitivt inte lika snyggt som om ett proffs hade gjort det, men fullt tillräckligt för att jag skulle vara nöjd.
Den nysatta panelen med sockel och offerbrädan
Återuppbyggnad
Så var det då dags för den roligaste biten… att återskapa panelen under fönstren. Jag har ju förberett genom att mäta och titta på gamla foton, och mäta igen, och så vidare och det var kul att upptäcka att jag tänkt rätt. Ett exempel: Reglarna mätte jag upp till 45×98 mm och de skulle vara 77.5 cm långa. När jag rev den ”nya gamla” väggen visade det sig att det på den plats där den nya regeln skulle sitta fanns ett hål, 45×40 mm och 2.5 cm djupt. Regeln skulle alltså vara 80 cm lång med en ursågning på bägge sidor! Dessutom var det en 45mm bred urtagning i det gamla innergolvet. Med dom ledtrådarna var det inte speciellt svårt att få det rätt.
Lite svårare var det med offerbräda. Jag har inte lyckats hitta om det finns några speciella tekniker och metoder för hur sockel- och offerbräda monterades förr, och som den amatör jag är så improviserade jag. Det viktigaste är väl att tänka på hur vattnet rinner och få det tätt så att inte vattnet kan smita in någonstans. Helst hade jag velat göra en sned ursågning i reglarna för offerbrädan, men eftersom den gamla originalhörnstolpen inte hade någon sådan så gissade jag att det inte var så man gjorde. Istället sågade jag ut för reglar och hörnstolpar i offerbrädan och för att få det helt tätt så inte vatten kan rinna ner på syllen bakom offerbrädan vid reglarna så använde jag lite linoljekitt. Kanske inte helt rätt sätt, men det fungerar förhoppningsvis. Här fick jag användning för vår handsmidda klippspik som vi fyndade i Gysinge förra året också.
Vi använde läkt i väggen som vi sedan spikade panelen på. Projektet hade i princip varit omöjligt utan vår nu trofasta kap- och gersåg. Många vinklar blev det att hålla reda på, speciellt som panelen skulle passa mot offerbrädan i nederkant. Vi har nu fått två väggar klara så tillvida att det ska dit hålkäl som inramning på fälten också, och dom kommer förhoppningsvis upp till helgen, och sen ska det målas lite mer.
De sista två väggarna kommer antagligen få vara kvar till våren, eftersom vi snart måste släppa projektet för att börja riva ut det gamla köket. Det som jag tänker få klart innan vintern är hålkäl, målning samt en ny vindskiva och vattbräda på taket. Dessutom ska vi få upp det första renoverade fönstret! Efter mina misslyckade försök att skära till den sista rutan till detta fönster (ni kan läsa om det här) så har det blivit liggande. Det har liksom varit för laddat att ta upp glasskäraren igen. Häromkvällen tog jag mod till mig och nu gick det hur bra som helst! Fönstret ska nu bara målas en vända till så är det klart.
Pärlspont i takutsprånget runt hela verandan!
I takutsprånget på framsidan av verandan har det suttit pärlspont som också behövde bytas, och Jimmy, byggnadsantikvarien som var här för ett tag sen sa att det tidigare antagligen varit pärlspont under hela taket, inte bara framåt. Detta har vi nu tagit fasta på och har satt ny pärlspont längs alla takutsprång. Med takfotstassarna bruna och pärlspont i taket så blir det plötsligt en riktig schweizerveranda! En intressant iaktagelse jag gjort är dock att jag inte tycker det känns rätt att ha denna panel vetegrå som fasaden. Jag skulle vilja särskilja den horisontella pärlspontsytan i taket från den vertikala på väggen genom att måla taket i 5% gulockra eller nåt liknande. Jag vet inte varför det känns rätt. Finns det något stöd för att man gjorde så förr?
Vad gäller färgsättning så har vi ångrat oss angående italiensk grön umbra som kontrastfärg. Hanna tyckte kontrasten blev för stark, och ville ha järnoxidbrunt istället, och jag kan nog hålla med om att det blev lite bättre.
Redan nu känner man igen verandan från de gamla fotona. Som Hanna uttryckte det; det är häftigt att se nånting i verkligheten som man bara sett på riktigt gamla bilder tidigare!
Verandan i dess nuvarande skick. Stallyktan har kommit på plats också.